Två underbart fina år.

Det blev en omtumlande natt. Mycket gråt och snor. Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Men kanske är det bäst för oss båda. Det återstår att se. Just nu är jag så tom, tårarna vill inte sluta rinna och ögonen är mer eller mindre rödsprängda. Allting som sägs gör det värre. Frågar någon hur jag mår, gråter jag. Frågar någon varför, gråter jag. Vilket jävla gråtande.

Praktiken är snart fullgjord jag är inne på min sista hela vecka. Nästa vecka går jag måndag, tisdag och onsdag. Känns bittert.. Men samtidigt skönt. Det ska bli skönt att få komma hem. Helgen skulle egentligen spenderas med Daniel men nu blev det ju inte riktigt så. Jag funderar på en helg i Stockholm. Jonna är en ängel som låter mig komma fastän hon har fullt upp. Men vi får se hur det blir.

Uppdateringen här kommer nog att vara minst lika gles som innan. Jag kände bara att jag ville ge ifrån mig ett livstecken. Även om livstecknet just nu är väldigt lågt.